Jan-Olof Bengtsson: En kraftlös valfråga

Om kärnkraften blir en viktig valfråga nästa år vet vi ännu inte eftersom väljarstödet för fortsatt drift är kompakt positivt. Det blir liksom inga skönjbara debattpoäng.
Den senaste mätningen i oktober kom från Novus Opinion som visar att 35 procent av svenskarna vill fortsätta använda de tio existerande kärnkraftsverken men inte bygga nya. Medan 39 procent kan tänka sig bygga nytt vid behov. Sammanslaget handlar det alltså om 74 procent. Bara två av tio svenskar vill avveckla.
I Ekots lördagsintervju nyligen meddelade Miljöpartiets Maria Wetterstrand att den rödgröna trion har en uppgörelse som går ut på att förhindra utbyggnad av kärnkraften om de tar makten. Det är ett kaxigt ställningstagande. Men harmonin är inte mera total än att facket ser kärnkraft som en fortsatt energikälla för att hålla produktionen hög och arbetslösheten låg. Det måste Mona Sahlin förhålla sig till.

Från regeringens sida är det folkpartiet som driver på och kan tänka sig att ersätta de tio existerande aggregaten med tio nya. Så långt är alla eniga. Men folkpartiet vill dessutom vid behov bygga nya utöver dessa.
Centern har som bekant mjukat upp sin stenhårda anti-linje sedan några år och vill visserligen att kärnkraften fasas ut men accepterar att det hela ska ske i balanserad takt. De två sista orden är lika diffusa som de ska vara.
Återstår som sagt frågan om kärnkraft och energi är tillräckligt engagerande för att vara den bärande valfrågan under den avslutande tv- duellen i september nästa år. I så fall blir det öppet mål för alliansregeringen. Och det vet de rödgröna.
För då ställs plötsligt framtidens energiförsörjning i form av regeringsstödd kärnkraft emot alla segdraga och ofullbordade drömmar från den rödgröna oppositionen om solvärme, bioenergi och vindkraft för att nämna några.
I dag svarar kärnkraften för 45 procent av den svenska elproduktionen. Plussar man på med vattenkraften är totalen uppe i över 90 procent. Kärnkraften upplever för övrigt en rejäl pånyttfödelse runt om på klotet som den klart bästa och renaste energikällan för att skapa välstånd och utveckling.

Nu finns det drygt 440 kärnkraftverk spridda i 30 länder och som svarar för 15 procent av klotets totala elproduktion. Energi håller som bekant redan på att bli en galopperande bristvara eftersom elförbrukningen ökar med tre procent om året på vår jord i takt med att välfärden stiger. 40 nya reaktorer är under uppbyggnad och över 200 planeras på sikt. Särskilt i tillväxtekonomier som Kina, Indien och Brasilien.
I Ryssland har fyra nya kärnkraftverk redan påbörjats. Under Labourregeringen i Storbritannien byggs det nästa år nya kärnkraftverk på tio platser eftersom de gamla ska ha fasats ut senast 2023. De nya aggregaten ska börja producera el redan 2018.
Låt det stå klart att kärnkraften här hemma på ett föredömligt sätt bidragit till att göra Sverige till ett av de EU-länder som nu släpper ut minst koldioxid av alla. Att världsklimatet mår bättre av nybyggda kinesiska och indiska kärnkraftverk i stället för stinkande kolkraft som förpestar är lätt att förestå. Och visst måste det vara jobbigt att så kategoriskt och ensidigt vara emot kärnkraft och samtidigt trovärdigt propagera för en annan klimatpolitik som är otillräckligt. Tjernobyl och Harrisburg med dess fasansfulla haverier tillhör ett annat århundrade och har inte ett dugg att göra med dagens betydligt säkrare kärnkraftverk.
Kärnkraft är i dagsläget den enda framkomliga vägen mot både ökat välstånd och en renare värld.

Av Jan-Olof Bengtsson
jan-olof.bengtsson@kvp.se