Inget kommunalt flyktingveto, tack

Vellinges kommunalråd Lars–Ingvar Ljungman (M) hävdar att kommunen blivit pålurade en flyktingmottagning för barn och ungdomar som kommit till Sverige utan vårdnadshavare.
– Det är inte bara invånarna i Hököpinge som blivit överkörda, utan det är egentligen hela kommunen, säger han till Sveriges Radio Malmö.
Malmö stad, som är en av kommunerna som har huvudansvar för dessa och som också tagit emot 1 400 sedan 2006, har nämligen handlat upp ett transitboende med 30 platser i Hököpinge av företaget Attendo individ och familj. Och Hököpinge ligger just i Vellinge kommun, som inte brukar vara särskilt positiv till flyktingmottagning överhuvudtaget.
Malmö hävdar att detta är enda chansen och att man visst varit
i kontakt med Vellinge, möjligen inte med kommunalrådet Ljungman.
I ett pressmeddelande är Malmö nästan alltför förstående och Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), ansvarigt kommunalråd, menar att man inte skulle placerat barnen i Vellinge om man haft alternativ.
Men kommuner kan ju knappast ha ett absolut veto, de har förstås ett ansvar ifall dessa flyktingbarn och- ungdomar behöver ytterligare hjälp.
Kravet att ordna fram goda män som hjälper barnen med deras ekonomiska transaktioner kan knappast vara så betungande.

I pressmeddelandet berättas dessutom följande: ”Malmös erfarenheter av barnen/ungdomarna är att det inte handlar om personer med svåra sociala problem, utan om barn/ungdomar med ett stort skyddsbehov och som varit på flykt under lång tid. Detta är personer som har en stark vilja och drivkraft att bli en del av det nya samhället och skaffa sig utbildning och senare egen försörjning.”

Det finns ingen anledning att misstro den bedömningen. Kanske Vellinge tvärtom kommer att ha nytta av att en del av ungdomarna blir förtrogna med kommunen och kan tänka sig att längre fram arbeta där.
Malmös problem handlar inte om att det är ohanterliga individer. Utan att staden tar ansvaret för så många fall. Det gör ju Malmö faktiskt även genom transitboendet i Hököpinge.
Vellinge tar däremot inte något ansvar alls, och det tycks som att man inte kan tänka sig att ha flyktingbarnen innanför kommungränsen. Det är verkligen ett återfall i gamla trista attityder.

Av Peter J Olsson
peter.j.olsson@kvp.se